Jag skäms!!!

Jag skäms p.g.a att det var såååå längde sedan jag uppdaterade. Men nu ni...nu kommer det!

28 augusti, min födelsedag:
I och med att jag mått skit den senaste tiden bad jag Frida och Maria att hjälpa mig med min födelsedag. Som ni alla vet älskar jag att fylla år, men i år var det annorlunda, jag orkade verkligen inte. Ha ha, men det gjorde Frida och Maria, och för det älskar jag er!

Min födelsedag började med tapas på Ramblas, som ligger vid Hornstull. Otroligt bra mat och otroligt bra sällskap. Det var jag, Frida, Josefine; Annika, Maria och Anton. Vad mer kan man önska sig? Jag fick en massa presenter...massage, twin peaks boxen, Mad Men säsong 1 och en kamera!!! Hur lycklig kan man bli???
Efter det gick vi, alla utom Josefin och Anton till ett kareokeställe! Och tro mig vi alla sjöng tills vi var hesa! ( Det spelade ingen roll om man höll i mikrofonen eller ej, vi alla skrek)! Helt ärligt.....Det var länge sedan jag hade det så roligt!

Utöver allt jag redan fått fick jag örhängen och armband av Therese och en laptop av mamma. Och för att inte glömma, det underbaraste av allt, ett kort av min syster Sandrina!

Så...vad har hänt sedan dess???

Jag har mått ganska, okej med tanke på omständigheterna, jag letar fortfarande efter en lägenhet. Maria har fyllt 27 och om 2 dagar åker jag till Beriln! Jag är otroligt nervös över den stora resan.....4 månaders resan, men jag antar att när jag väl är på plats så löser sig allt.

Okej....och så det oundvikliga...Martin..... Helt ärligt så vet jag inte. Jag blir bara mer och mer arg....Vilket antaglien är bra med tanke på hur han behandlat mig. Som jag känner just nu, inte i morgon och inte igår, är att jag faktiskt kommer att klara det här.....sjukt va? Ganska konstigt, men jag mår faktiskt bra ibland!

Ja ja...nog nu.....

Puss

Redan?

Vad hände med att leva i nuet? Det är 4 månader kvar till jul, men vill du få plats på de bästa julborden är det dags att boka bord nu....sinnes sjukt!

Vi måste fortsätta kämpa!

Nej, men seriöst?

www.youtube.com/wach?v=SKhmFSV-XBO&feature=player_embedded.


Kan detta verkligen stämma? Tjejen är 10år gammal!

Desperat

Nu börjar jag bli desperat. Även om jag stått i bostadskö sedan 2004 så finns det ingen lägenhet att söka. Eller vissa platser så som Hässelby, Farsta, Hagsätra och Rågsved, men där vågar jag fan inte bo.
Så om någon av er hör eller ser något intressant hör gärna av er!

Fredagens roligaste:

Elak kvinna (60+) kliver in i butiken. Hon börjar skrika nere vid frukten, förbi mejeriet och ner mot kassorna. Ica försöker lura henne, hon orkar inte gå för att hon har skoskav, en längre bit upp mot kassorna ja då har hon även diabetes. Som vanligt kom hon fram till mig:

Elak kvinna: Var är Bearnaisesåsen??? Din kollega sa att det skulle vara vid köttet.

Min kollega som inte alls hade pekat åt det hållet var fast i charkdisken med andra kunder.

Jag: Nej nej här finns det inte, om du följer med mig ska jag visa.

Vi går bort till den hylla dit min kollega pekat. Samtidigt som två andra(snälla) tanter säger: Kärringen är ju helt väck, hon står ju vi smörgåsmaten.

Jag: Här har du hela vårt sortiment med bearnaisesåsar, alla olika märken så nu kan du välja vilken du vill ha.

Elaka tanten: (Skriker) Men VAR har ni såserna?

Jag: Nä men snäll du, du får faktiskt ta och lyfta på huvudet själv.

Elaka tanten: (mumlar) Jag har skoskav, ska jag behöva göra allt det här själv?

Efter mig gick den elaka tanten vidare till ytligare en kollega för att skrika: VAR ÄR KASSORNA?

Jag tog tag i den elaka tantens rullator och ledde henne fram till kassorna.
Elaka tanten: Ni vill bara lura oss gamla människor, usch! Jag tänker aldrig mer handla här!

Jag: Tråkigt att du känner så, men det finns en nyöppnad butik precis över gatan, ni skulle kanske ta och prova den....

Sitter och väntar...

Här sitter jag, helt ensam en onsdagskväll när jag hade kunnat gå ut och roa mig då ett flygfä dyker upp. Inte så att den surrar omkring utan dyker in i min panna. Och ni vet hur mycket jag hatar småkryp!
Efter 4:e smällen i pannan får jag nog. Jag beväpnar mig med min bästa vän flugsmällaren. Tror ni att jag sett monstret sedan dess? Den sitter antagligen och skrattar åt mig. Så fort jag släpper flugsmällaren lär den dyka upp och attackera mig igen.

Yesterday, all my troubles seemed so far away...

Helt ärligt, jag vet inte vad som hände, jag tror fredagen den 13 var försenad med si så där 4 dagar.

Allt började med att jag vaknade mitt i natten av att mitt alarm gick av. Chockad och trött, då jag inte kunde somna förens halv två, inser jag att det inte alls är mitt i natten. Klockan är 5.45 och det är dags för mig att kliva upp. Inte en chans, snoozade, inte bara en gång utan 4.
28 minuter senare vakande jag i ren panik och släpade mig upp ur sängen. Tyckte fortfarande att det kände som natt så när jag vinklade upp persiennerna insåg jag att det inte var natt, utan ett mörkt regnoväder.
Sedan var det bara att skynda, borsta tänderna samtidigt som strumporna skulle på, ta järntabletter samtidigt som bh:n skulle knäppas, kolla så att allt fanns i väskan och så fortsatte det. Sammanlagt tog detta mig ca 10 minuter. Sedan var det bara till att fortsätta skynda till tåget.
På väg till tåget inser jag att jag varken fått med mig matlåda eller min mobil. Ingen tid att springa tillbaka så det var bara att hoppas att jag hade pengar på kortet så att jag kunde köpa lunch.
På jobbet, 7.00, stress, stress, stress. Alla ville ju självklart ha köttfärsen för 39,90kr/kg och laxen och kyckling och och och...
Alla kunder var sura och just idag var det inte rädda för att varken visa eller säga det. Tror att jag kan ha fått 100 utskällningar. ( En utskällning kan se ut så här: -Ursäkta mig, sitter inte denna etikett lite för långt åt höger????? Jag, som inte alls tycker den sitter fel- Jo kanske, jag ordnar det på en gång! - Det hoppas jag verkligen, här på ica försöker ni alltid luras, usch!!!!)
Precis innan jag ska hem från jobbet ska jag bara märka en hink med kräftor. Hinken glider ur händerna, ner på marken och går sönder. Kräftorna trillade som tur inte ut, men all spad gjorde det där emot, över hela mig dessutom.
På väg hem ( doftandes av kräfta )...stress stress stress, ingen telefon. Då sätter sig en man, som lyssnar på musik, brevid mig. Tro mig alla i hela vagnen hörde vart enda ord i texten. Jag som satt brevid fick tinitus. Byter tåg och fick vänta i 10 minuter på det andra, tar upp en välförtjänt cigg. Ciggen glider ur händerna och rakt ner i den enda existerande vattenpölen på perrongen. Tittar ner i asken, det var den sista. Åker tåg den sista biten med en alkis och 40 skolungdomar.

Nu är jag trött och ska försöka försvinna in i något meningslöst program på tv:n...
Så idag med andra ord har jag inte känt mig som en vanlig människa...

Som en vanlig människa

Idag har jag....

Gått upp väldigt tidigt för att arbeta. Som vanligt arbetade jag väldigt hårt,eller okej kanske inte som vanligt, men jag har gjort mitt yttersta och jag kände mig väldigt stolt över min prestation.
Efter det träffade jag Maria och vi gick till Fotografiska museet för att se Annie Leibovitz utställning, ganska bra faktiskt!
Efter det gick vi till Bröderna Ohlssons för en bit mat. Hade aldrig varit där innan, men gud så gott, tyvärr tog jag som vanligt en förrätt vilket gjorde att jag var mätt när varmrätten kom in. Efter en massa mat och prat bestämde vi oss för att gå hem...

Jag kände mig som en helt vanlig människa, det var ett tag sedan nu. Okej, Vad är en helt vanlig människa? Inte fan vet jag, men jag mådde bra i alla fall.

Dagens sötaste:
Far och son kliver in på Ica och kommer fram till charkdisken då sonen skriker glatt:
-Titta pappa kräftor
Fadern svarar
-Ja, eller jo, men det där är ingen kräfta det är en hummer.
Sonen inspekterar den stora varelsen och säger sedan
-Men dom har ju i alla fall samma öron.

Någon dag kommer allt bli bra igen!

Igår träffade jag Martin, inte för att jag hade planerat det, men på något sett hade både tv:n och datorn slutat fungera. Så efter ett antal minuter och ett antal tryckande på varenda knapp, tro mig jag tryckte på dem alla, så ringde jag bredbandsbolaget. Först får jag prata med en väldigt trevlig tjej som tyvärr inte kunde hjälpa mig utan kopplade mig snällt vidare till en inte allt lika snäll man som bestämt berättade att eftersom jag inte var Martin så kunde han inte hjälpa mig. Så tillslut fick jag ringa Martin och han kom hit för att hjälpa mig.
Det jag inte visste var att när han var här dagen innan för att hämta en sladd lyckats dra ut ytligare en. Så felet låg inte alls hos bredbandsbolaget utan i den sladden som ej var inkopplad.
Så när han väl var här började vi prata och det var underbart!
Jag frågade vad jag gjort för fel och han sa, Anna du har aldrig gjort något fel. Felet ligger hos mig. Så skönt att höra, för jag har verkligen grubblat över vad jag kan ha gjort för fel.
Han erkände även att han varit otrogen och att han ångrar sättet han betett sig på. Inte bara självaste otroheten utan även sättet han gjorde slut på och att han inte varit ärlig.
Det kändes så skönt att höra att han faktiskt insett vilket svin han har varit. Första tiden var han väldigt känslokall, men nu var han uppriktigt ledsen, vilket glädjer mig. Inte att han är ledsen, eller jo lite, men mest att han faktiskt menade vad han sa.
Han sa även att ha inte hade velat göra slut utan att han bara behövde vara med sig själv och hade därför kanske velat ha ett uppehåll.

Själv tror jag inte på uppehåll och kommer aldrig att göra. Jag sa till Martin att jag var glad för att han äntligen var ärlig mot mig, men att vi aldrig kommer att kunna bli tillsammans igen, dels för hur han behandlat mig, jag kommer aldrig att kunna lita på honom igen och dels för att jag aldrig kommer att förlåta honom.

Efter att vi pratat kände jag mig faktiskt ganska bra, jag känner att även om jag har mina dåliga stunder och bara gråter timmar i sträck, så vet jag att någon dag kommer allt bli bra igen. Kanske inte snart, men någon gång!

Panik

Insåg precis att jag fyller år om 19 dagar. Vad ska man hitta på då? Någon som vill gå ut och äta? Antagligen har jag tyvärr inte flyttat då och mer deprimerande än att sitta hemma hos Martin får man nog leta efter....

Vilka vill/kan? Några förslag på andra att bjuda? Tjejer kan inte ni styra upp något roligt för mig? Det skulle jag uppskatta!

Bättre

Nu har jag lugnat ner mig lite. Det är verkligen hemskt när känslorna anfaller. Känner mig som en gasell i en lejonbur...no way out!

För att sluta tänka (för mycket) tog jag mig en dusch, gjorde inpackning, rakade mig och och skrubbade mig. Dock glömde jag bort det gigantiska brännmärket på armen när jag skrubbade som ivrigast. Aj Aj Aj.

Efter duschen tog jag mig en kopp te och målade naglarna. Så nu går det inte att få mig renare.

Tack Frida för att du tar tag i bostadsletandet när jag sitter paralyserad av onda känslor och tack Maria för att du orkar höra mig gnälla om mina alla onda känslor om och om igen.

Where would I be without you?

Hemma igen

Nu är Martin hemma igen. Det har varit ganska skönt att han varit borta, men nu är han hemma igen. Och det känns inte bra! Visserligen bor han hos Christoffer, men han är ändå hemma och risken att springa på honom är stor. Jag vill inte springa på honom. Det enda jag vill är att må bra igen.

Det är ganska sjukt. När man tror att man är fertil ser man barn överallt. Samma är det när man blivit dumpad. Jag ser en massa lyckliga par överallt. Var var dom innan? Det är som att få sitt hjärta utslitet igen och igen och igen...

Samtidigt som jag verkligen inte vill se Martin önskar jag inget annat. Jag vill att han ska komma springandes och säga att han älskar mig och att allt bara var ett misstag. Eller ännu bättre, vakna upp från denna mardröm och inse att det faktiskt bara varit en riktigt vidrig mardröm....men nu är det ju inte det. Det är min verklighet...

Seriöst, jag är död inombords. Jag mår så otroligt dåligt!
Varför kan jag inte sluta älska honom?

Killar

Jag blir inte klok på killar.

En arbetskompis till Martin flirtar med mig.

Fick detta på facebook...

Tjena. Hoppas du mår bra efter omständigheterna. Grymt att du och Frida drar till Thailand i december jag kommer hänga med Robin och hans polare i Thailand under 1 dec till 21 dec. Vi får mötas upp på någon skön resort under den tiden. Har du några planer i helgen? Hör av dig om du vill dricka rosé, jag ska ut på lördag med några polare vi skulle kunna mötas upp eller om du kan på fredag. Ha det bra hoppas du får en skön lya snart.

Och hur vet jag att han flirtar? För att muppen i vintras gjorde bort sig big time, med att förklara sin kärlek för mig samtidigt som han ville få Frida i säng.
Vad är killars problem?

Telefonförsäljare

Telefonförsäljare:
- Hej jag ringer från bla bla bla och undrar om du vill komma på ett gratis informationsmöte angående din ekonomi. Självklart är allt GRATIS och så bjuder vi på en LUNCH.

Jag:
- Nej tack, jag kan tyvärr inte...

Telefonförsäljare:
- Nähe, men allt är ju GRATIS!

Jag:
- Ja, men nej tack!

Telefonförsäljare:
- Nähe får jag då fråga varför du inte kan, när det är GRATIS!

Jag:
- För att min pojkvän sedan 8 år precis gjort slut med mig. Jag måste flytta och min semester är slut på måndag!

Telefonförsäljare:
- Jaha...ja ja (suck), tack för mig då!

What the fuck!

Getingar

Nu sedan Martin gjort slut med mig har jag börjat tänka på hur jag ska klara mig själv och med alla mina fobier.

Först och främst har jag alltid varit livrädd för småkryp. Jag försöker verkligen vara stark och döda de små djävlarna när de kommer i min väg. Inte så att jag dödar dom i onödan, men när jag sitter på balkongen, helt lugnt, och röker min cigarett och jag ser en geting i ögonvrån, flyttar jag mig lugnt. När den sedan flyger ännu närmre, och vår balkong är inte stor, flyttar jag mig ytterligare. När det sedan inte finns mer plats försöker jag, sakta men säkert vifta bort den. När den då går mot attack försöker jag hota den med min cigarett och när detta inte heller fungerar kommer flugsmällaren fram. Stackars lilla geting, men va fan!
Det måste vara något med vädret, att sommaren tar slut snart för getingarna är så sega.

För några dagar sedan lästa jag om en råtta som klättrat upp 5 våningar till en lägenhet där den hade bitit en ung kille. Okej....en geting kan jag klara av men en aggressiv råtta!?

Det gör så ont!

Fan vad ont det gör, så otroligt ont! Helt ärligt så jag vet inte om jag orkar mer...

När jag opererade bort min njure hade jag extrema smärtor, men jag visste att allt skulle bli bra så fort den var ute.
När Martin opererade bort sin kärlek från mig gick mitt hjärta sönder och jag vet inte hur jag ska laga det. Och jag vet inte hur lång tid det kommer att ta, men jag tycker att det räcker nu, jag vill bli hel igen, jag vill må bra igen. Smärtan jag har nu gör så ont. Det gör så ont!!!

Tågresa

När jag satt på tåget från Växjö till Stockholm, i första klass, tänkte jag på vilken tur jag alltid har när jag åker tåg.
Jag får aldrig något skrikande barn eller illaluktande man brevid mig. Oftast får jag också sitta själv, vilket betyder mycket för mig.
Senast Frida åkte tåg hade hon som vanligt otur. Hennes tåg var, som alltid, försenat. När hon väl kliver på får hon sitta brevid en pappa och hans 28 barn var av ett bajsat på sig. För att alla barn skulle vara så lugna och stilla som möjligt springer pappan fram och tillbaka i vagnen. Och eftersom pappan sitter längst in måste Frida ställa sig upp varje gång han reser på sig....och nej....han erbjuder inte Frida sin plats.
Ibland har jag tur, men bara ibland.

Sårad igen!

Denna gången gäller det inte Martin utan min stand in. Johnny Depp ska gifta sig. Fan också, även denna gång sprack det. Why God, why?
Så nu kan jag verkligen säga att jag blivit dumpad, inte bara av en man, utan av två.

En annan rolig sak jag läste på tåget upp var mitt horoskop i Klick, så här lyder det:

Jungfrun ( och så en bild på vackra Britney )
Kärlek: Hela vecka är som gjord för romantik och förälskelse. Du bär hjärtat i lätta händer och det blixtrar till med flirtar och i förhållanden.
Veckans lyx: Nästan allt ger stor behållning under julis sista vecka men mest när du är med vänner. Låt dem leda äventyren och njut.

Eller inte!!! Det enda som kanske stämmer är blixtrar.

På tåget

Jag har haft extrem ångest för att åka hem. En knut i magen som vägrat släppa. Men idag när jag landade i Stockholm försvann den. Låter kanske konstigt, men det kändes verkligen skönt att få komma hem.

På tåget kom jag på en massa saker att blogga om , så ni har en del att se fram emot!

Mår bättre?

Martin hade varit inne på Fridas jobb igår för att hämta en nyckel. Då sa han att han hade pratat med mig och att jag verkade må lite bättre. Frida gav honom en tystnad och då sa han...eller kanske inte!?

Helt seriöst! Det har gått 1 vecka och 5 dagar. Hur fan kan han tro att jag mår bättre? Att han gjorde slut med mig kom verkligen som en chock. Enda anledningen varför jag svarar när han ringer är för att vi måste lösa alla praktiska saker.

Konstigt....när man varit tillsammans med någon i nästan åtta år så trodde, i alla fall jag, att man känner varandra, men antagligen inte.

Jobb

I dag har jag arbetat. Inte på Ica utan åt ikea, eller rättare sagt åt Sven-Gunnar som får uppdrag från ikea. Det jag gjort är att översätta svenska texter till engelska. Lite halvklurigt, men ganska roligt. Ett tips för när man inte kommer på ett engelsk ord är att gå in på ordlista.se.
Jag har gjort två arbeten och de har i stort sett tagit upp hela min tid i dag. Skönt, då slipper jag tänka!

Pratade med Maria och Frida idag om att ta en weekend till Berlin i September, någon som vill följa med? Tittade på priser nyss och för oss tre, med skatter och allt, tur och retur, kostade det bara 528kr. Billigt va? Så om någon har lust så är det bara att säga till!

Fler inlägg

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Frida tycker att jag bör skriva mer, men jag kan komma på något särskildt att skriva...

Okej....

1) Om man vill pressa ner en kiwi till en juice med andra ingredenser funkar det? Jag menar är det värt det eller får man bara ut onödigt lite juice?

2) Jag har länge funderat på att tatuera en ballong, men problemet är att jag inte vet vart på kroppen jag vill ha den. Förslag?

3) Jag tänker köpa mig en enkel kamera i vecka, men vilken ska jag välja?

4) Någon som har en bostad att ge bort?

Halmstad

Idag vaknade jag väldigt tidigt. Jag och Therese bestämde oss för att åka till Halmstad där vi besökte ett tivoli/badpalats. Med oss hade vi dom små hjältarna Clara och Casper.
Så klockan 9 stod Therese och barnen på parkeringen för att hämta mig. Jag som inte sovit i natt kände mig glad, men väldigt trött. Efter en och en halv timme var vi framme. Tivolit/badpalatset var mycket större än vad jag trott från början. Det fanns i stort sett alla karuseller, ett sagoland, ett dinosaurieland, piratskepp, ponnyridning och indiantält. Sedan fanns det också några restauranger och kioskar. I en kiosk fick man göra sin egen glass! Vilken dröm!
I 5 timmar sprang vi omkring mellan karuseller och bad. Hur roligt som helst, men jag skulle rekommendera er som åker dit att åka en molnig dag. Och tro mig, det kommer ni också att göra om ni ser min bondebränna!
Tack Tesse, Clara och Casper för en riktigt bra dag!

När jag kom hem höll jag på att dö av utmattning, så jag åt och dog sedan framför tv:n.

Klockan 11 ringde Martin. När han ringer får jag en klump i magen, som om att jag är livrädd att han kan såra mig ännu mer. Såra och såra....han ville bara veta om han kompis kunde få köpa min Gagnef biljett. Osjälviska djävul!

Men trots allt har jag haft en riktigt bra dag, eller så bra den kan bli just nu i alla fall.

En riktigt dålig dag

Idag har varit en usel dag! Ett steg fram fem steg bak...

Så fort jag inte sysselsätter mig bryter jag ihop. Idag var en sån dag. Eftersom jag verkar ha slut på tårar tar jag ut min frustration i ilska istället. Inte bra!

Idag skulle jag:

1) Vakna tidigt
2) Äta frukost
3) Ta en promenad
4) Äta lunch
5) Sola
6) Överleva

Idag gjorde jag:

1) Vaknade tidigt
2) tittade på days of our lifes
3) Åt frukost
4) Bröt ihop
5) Grät
6) Solade ( Tyvärr var inte solen framme, det var mer Mordor, men jag gjorde mitt bästa)
7) Grät
8) Åt middag själv
9) Gick på en promenad ( Jag gick dock bara 100 meter ner till macken för att hyra film)
10) Satt livrädd ensam hemma ( p.g.a att filmen jag hyrde (jag hyrde 3) var läskig)

Men sedan dog jag, inte för att jag DOG, men jag såg film nr 2 Precious. Vilken film! Och då genast känner jag mig dum. Varför sitter jag och lipa över mina små problem!? Visserligen kan man inte mäta smärta, men gud vilken film och vilka större problem det finns där ute.

Days of our lives

Vaknad tidigt idag, lyckades faktiskt somna ganska tidigt igår och jag sov helt okej.

För att sysselsätta mig tittade jag på Days of our lives. Jag har följt seien sen jag var 18 och kommer nog att göra det till den tar slut, med andra ord aldrig.
Serien är seg, det tar ca ett halvår innan någon händer och då händer allt på ett avsnitt. Den är löjlig, omogen, tråkig, men ändå kan jag inte sluta titta på den. Det som är ganska skönt är att man försvinner i ca 1 timme och det jag inser efter att ha förlorat 1 timme av mitt liv är att jag aldrig kan ha det så dåligt som dem.

Skit serie.

Rutiner

Idag har jag:

1) Vaknat ( Väldigt sent)
2) Inte ätit frukost
3) Gått en promenad. ( Tills jag insåg hur ont i fötterna jag fick av skorna min underbara mor lånat ut till mig. Fick inte med mig speciellt mycket ner till växjö. Som tur är har jag en väldigt modeintresserad syster som mer än gärna lånar ut kläder till mig)
4) Handlat ( En massa nyttigheter som ska få mig att bli smal och fin)
5) Badat ( Jag älskar att bada! Det som är lite jobbigt nu är att jag hinner tänka mycket när jag ligger där, men det löste jag med en hålla-andan-så-länge-som-möjligt lek)
6) Pressat blodgrape

Och nu är det snart kväll så nu måste jag inte sysselsätta mig så mycket mer.
Jag tror verkligen på rutiner. Skulle inte överleva annars.

Jag kan inte sova

När jag mår som sämst är det som om min kropp vägrar att lyssna på mig. Som nu till exempel, jag är så trött, det enda jag vill är att krypa ner i sängen, blunda och somna. Men jag kan inte sova, min hjärna snurrar som ett hamsterhjul. Åh!

För att överleva har jag kommit fram till en del saker jag måste göra. Jag har satt upp lätta rutiner.
Först och främst måste jag äta, det låter enklare än vad det är. Sedan måste jag träna, dels för att gå ner i vikt och dels för att man mår bättre om man tränar.
Ja, det är nog så långt jag kommit.... Men jag börjar med det och sätter så småning om nya rutiner/mål.

Varför jag inte berättat vad som hänt förrens nu, är för att jag skäms. Jag ser detta som ett misslyckande. Det var ju mening att jag och Martin skulle vara tillsammans för evigt. Jag skäms för att jag inte såg vad som var på väg att hända. Nu när jag ser tillbaka så borde jag förstått! När jag gick på mina antidepressiva tabletter så kände jag inget, varken glädje eller sorg, vilket resulterade i att jag började dricka. Inte bara på helgen utan även på vardagarna. Inte så illa så att jag misskötte mitt arbete eller så, men ändå mer än normalt. Men just då var det så enkelt att bara försvinna in i dimman och glömma. Och när jag menar glömma tänker jag på, pappa, mamma, njuren och blodet bland annat. På så sätt kan jag verkligen förstå Martin. Vem kan älska en person när hon inte älskar sig själv?
Men jag blir också arg! Efter nästan åtta år tycker jag att Martin kunde ha förvanat mig. Jag var verkligen inte beredd. Sedan att andra fick veta det före mig är också skit. Sedan också fegheten att inte kunna säga det direkt utan att " jag vet inte vad jag känner" vilket han gjorde. Detta fick mig att känna mig extra dum för jag verkligen hoppasdes att han skulle ta mig tillbaka. Och om det var så jävlar jobbigt, mitt humör och min likgiltighet, hjälp mig då. Älska mig mest när jag behöver det bäst.

På något sätt färstår jag också, men det kunde ha skett på ett bättre sätt.

Döm mig inte!

Varför jag bestämt mig för att starta en ny blogg är för att överleva.

När Martin gjorde slut med mig stod jag inför två val. Det första var att svepa en 75:a med en massa tabletter, det andra var att försöka överleva. Som tur var valde jag att överleva, men tro mig det var inget enkelt beslut.

Jag mår inte bra, för att förstå min smärta så tänk på det värsta du varit med om och multiplicera det med 100.

Dom första dagarna grät jag oavbrutet, dels för smärtan och vetskapen om att jag inte kunde påverka och dels för att Martin inte hade gjort slut. Han visste bara inte vad han kände.
Förutom att gråta, kräktes jag av smärtan och kunde inte sova.
Jag tror aldrig min familj sett mig i ett sämre skick och då har jag ändå upplevt en jävla massa saker i mitt liv!

Fyra dagar senare gjorde Martin slut. Jag dog! Jag hamnade i ett chockartat tillstånd. Det är där jag befinner mig nu.

Varför jag bloggar om detta är inte för att någon ska tycka synd om mig, jag gör det för att överleva. Jag tror faktiskt inte att så många kommer att följa denna bloggen, det är inte heller därför jag skriver, utan för att få få ut alla känslor och frågetecken som äter upp mig inifrån.

Jag kommer att vara ärlig och kanske inte alltid skriva snälla saker, inte för att såra någon, jag måste bara få ut allt. Just nu måste jag tänka på mig själv och bli bättre.

Nu när detta är sagt vill jag INTE:

- att någon ska tycka synd om mig ( jag är inget offer!)
- att någon ska bli arg på Martin ( det finns ingen underbarare)
- att någon ska döma mig