Telefonförsäljare:
- Hej jag ringer från bla bla bla och undrar om du vill komma på ett gratis informationsmöte angående din ekonomi. Självklart är allt GRATIS och så bjuder vi på en LUNCH.
Jag:
- Nej tack, jag kan tyvärr inte...
Telefonförsäljare:
- Nähe, men allt är ju GRATIS!
Jag:
- Ja, men nej tack!
Telefonförsäljare:
- Nähe får jag då fråga varför du inte kan, när det är GRATIS!
Jag:
- För att min pojkvän sedan 8 år precis gjort slut med mig. Jag måste flytta och min semester är slut på måndag!
Telefonförsäljare:
- Jaha...ja ja (suck), tack för mig då!
What the fuck!
fredag 30 juli 2010
Getingar
Nu sedan Martin gjort slut med mig har jag börjat tänka på hur jag ska klara mig själv och med alla mina fobier.
Först och främst har jag alltid varit livrädd för småkryp. Jag försöker verkligen vara stark och döda de små djävlarna när de kommer i min väg. Inte så att jag dödar dom i onödan, men när jag sitter på balkongen, helt lugnt, och röker min cigarett och jag ser en geting i ögonvrån, flyttar jag mig lugnt. När den sedan flyger ännu närmre, och vår balkong är inte stor, flyttar jag mig ytterligare. När det sedan inte finns mer plats försöker jag, sakta men säkert vifta bort den. När den då går mot attack försöker jag hota den med min cigarett och när detta inte heller fungerar kommer flugsmällaren fram. Stackars lilla geting, men va fan!
Det måste vara något med vädret, att sommaren tar slut snart för getingarna är så sega.
För några dagar sedan lästa jag om en råtta som klättrat upp 5 våningar till en lägenhet där den hade bitit en ung kille. Okej....en geting kan jag klara av men en aggressiv råtta!?
torsdag 29 juli 2010
Det gör så ont!
Fan vad ont det gör, så otroligt ont! Helt ärligt så jag vet inte om jag orkar mer...
När jag opererade bort min njure hade jag extrema smärtor, men jag visste att allt skulle bli bra så fort den var ute.
När Martin opererade bort sin kärlek från mig gick mitt hjärta sönder och jag vet inte hur jag ska laga det. Och jag vet inte hur lång tid det kommer att ta, men jag tycker att det räcker nu, jag vill bli hel igen, jag vill må bra igen. Smärtan jag har nu gör så ont. Det gör så ont!!!
När jag opererade bort min njure hade jag extrema smärtor, men jag visste att allt skulle bli bra så fort den var ute.
När Martin opererade bort sin kärlek från mig gick mitt hjärta sönder och jag vet inte hur jag ska laga det. Och jag vet inte hur lång tid det kommer att ta, men jag tycker att det räcker nu, jag vill bli hel igen, jag vill må bra igen. Smärtan jag har nu gör så ont. Det gör så ont!!!
tisdag 27 juli 2010
Tågresa
När jag satt på tåget från Växjö till Stockholm, i första klass, tänkte jag på vilken tur jag alltid har när jag åker tåg.
Jag får aldrig något skrikande barn eller illaluktande man brevid mig. Oftast får jag också sitta själv, vilket betyder mycket för mig.
Senast Frida åkte tåg hade hon som vanligt otur. Hennes tåg var, som alltid, försenat. När hon väl kliver på får hon sitta brevid en pappa och hans 28 barn var av ett bajsat på sig. För att alla barn skulle vara så lugna och stilla som möjligt springer pappan fram och tillbaka i vagnen. Och eftersom pappan sitter längst in måste Frida ställa sig upp varje gång han reser på sig....och nej....han erbjuder inte Frida sin plats.
Ibland har jag tur, men bara ibland.
fredag 23 juli 2010
Sårad igen!
Denna gången gäller det inte Martin utan min stand in. Johnny Depp ska gifta sig. Fan också, även denna gång sprack det. Why God, why?
Så nu kan jag verkligen säga att jag blivit dumpad, inte bara av en man, utan av två.
En annan rolig sak jag läste på tåget upp var mitt horoskop i Klick, så här lyder det:
Jungfrun ( och så en bild på vackra Britney )
Kärlek: Hela vecka är som gjord för romantik och förälskelse. Du bär hjärtat i lätta händer och det blixtrar till med flirtar och i förhållanden.
Veckans lyx: Nästan allt ger stor behållning under julis sista vecka men mest när du är med vänner. Låt dem leda äventyren och njut.
Eller inte!!! Det enda som kanske stämmer är blixtrar.
På tåget
Jag har haft extrem ångest för att åka hem. En knut i magen som vägrat släppa. Men idag när jag landade i Stockholm försvann den. Låter kanske konstigt, men det kändes verkligen skönt att få komma hem.
På tåget kom jag på en massa saker att blogga om , så ni har en del att se fram emot!
På tåget kom jag på en massa saker att blogga om , så ni har en del att se fram emot!
torsdag 22 juli 2010
Mår bättre?
Martin hade varit inne på Fridas jobb igår för att hämta en nyckel. Då sa han att han hade pratat med mig och att jag verkade må lite bättre. Frida gav honom en tystnad och då sa han...eller kanske inte!?
Helt seriöst! Det har gått 1 vecka och 5 dagar. Hur fan kan han tro att jag mår bättre? Att han gjorde slut med mig kom verkligen som en chock. Enda anledningen varför jag svarar när han ringer är för att vi måste lösa alla praktiska saker.
Konstigt....när man varit tillsammans med någon i nästan åtta år så trodde, i alla fall jag, att man känner varandra, men antagligen inte.
Helt seriöst! Det har gått 1 vecka och 5 dagar. Hur fan kan han tro att jag mår bättre? Att han gjorde slut med mig kom verkligen som en chock. Enda anledningen varför jag svarar när han ringer är för att vi måste lösa alla praktiska saker.
Konstigt....när man varit tillsammans med någon i nästan åtta år så trodde, i alla fall jag, att man känner varandra, men antagligen inte.
Jobb
I dag har jag arbetat. Inte på Ica utan åt ikea, eller rättare sagt åt Sven-Gunnar som får uppdrag från ikea. Det jag gjort är att översätta svenska texter till engelska. Lite halvklurigt, men ganska roligt. Ett tips för när man inte kommer på ett engelsk ord är att gå in på ordlista.se.
Jag har gjort två arbeten och de har i stort sett tagit upp hela min tid i dag. Skönt, då slipper jag tänka!
Pratade med Maria och Frida idag om att ta en weekend till Berlin i September, någon som vill följa med? Tittade på priser nyss och för oss tre, med skatter och allt, tur och retur, kostade det bara 528kr. Billigt va? Så om någon har lust så är det bara att säga till!
Jag har gjort två arbeten och de har i stort sett tagit upp hela min tid i dag. Skönt, då slipper jag tänka!
Pratade med Maria och Frida idag om att ta en weekend till Berlin i September, någon som vill följa med? Tittade på priser nyss och för oss tre, med skatter och allt, tur och retur, kostade det bara 528kr. Billigt va? Så om någon har lust så är det bara att säga till!
onsdag 21 juli 2010
Fler inlägg
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Frida tycker att jag bör skriva mer, men jag kan komma på något särskildt att skriva...
Okej....
1) Om man vill pressa ner en kiwi till en juice med andra ingredenser funkar det? Jag menar är det värt det eller får man bara ut onödigt lite juice?
2) Jag har länge funderat på att tatuera en ballong, men problemet är att jag inte vet vart på kroppen jag vill ha den. Förslag?
3) Jag tänker köpa mig en enkel kamera i vecka, men vilken ska jag välja?
4) Någon som har en bostad att ge bort?
Okej....
1) Om man vill pressa ner en kiwi till en juice med andra ingredenser funkar det? Jag menar är det värt det eller får man bara ut onödigt lite juice?
2) Jag har länge funderat på att tatuera en ballong, men problemet är att jag inte vet vart på kroppen jag vill ha den. Förslag?
3) Jag tänker köpa mig en enkel kamera i vecka, men vilken ska jag välja?
4) Någon som har en bostad att ge bort?
Halmstad
Idag vaknade jag väldigt tidigt. Jag och Therese bestämde oss för att åka till Halmstad där vi besökte ett tivoli/badpalats. Med oss hade vi dom små hjältarna Clara och Casper.
Så klockan 9 stod Therese och barnen på parkeringen för att hämta mig. Jag som inte sovit i natt kände mig glad, men väldigt trött. Efter en och en halv timme var vi framme. Tivolit/badpalatset var mycket större än vad jag trott från början. Det fanns i stort sett alla karuseller, ett sagoland, ett dinosaurieland, piratskepp, ponnyridning och indiantält. Sedan fanns det också några restauranger och kioskar. I en kiosk fick man göra sin egen glass! Vilken dröm!
I 5 timmar sprang vi omkring mellan karuseller och bad. Hur roligt som helst, men jag skulle rekommendera er som åker dit att åka en molnig dag. Och tro mig, det kommer ni också att göra om ni ser min bondebränna!
Tack Tesse, Clara och Casper för en riktigt bra dag!
När jag kom hem höll jag på att dö av utmattning, så jag åt och dog sedan framför tv:n.
Klockan 11 ringde Martin. När han ringer får jag en klump i magen, som om att jag är livrädd att han kan såra mig ännu mer. Såra och såra....han ville bara veta om han kompis kunde få köpa min Gagnef biljett. Osjälviska djävul!
Men trots allt har jag haft en riktigt bra dag, eller så bra den kan bli just nu i alla fall.
Så klockan 9 stod Therese och barnen på parkeringen för att hämta mig. Jag som inte sovit i natt kände mig glad, men väldigt trött. Efter en och en halv timme var vi framme. Tivolit/badpalatset var mycket större än vad jag trott från början. Det fanns i stort sett alla karuseller, ett sagoland, ett dinosaurieland, piratskepp, ponnyridning och indiantält. Sedan fanns det också några restauranger och kioskar. I en kiosk fick man göra sin egen glass! Vilken dröm!
I 5 timmar sprang vi omkring mellan karuseller och bad. Hur roligt som helst, men jag skulle rekommendera er som åker dit att åka en molnig dag. Och tro mig, det kommer ni också att göra om ni ser min bondebränna!
Tack Tesse, Clara och Casper för en riktigt bra dag!
När jag kom hem höll jag på att dö av utmattning, så jag åt och dog sedan framför tv:n.
Klockan 11 ringde Martin. När han ringer får jag en klump i magen, som om att jag är livrädd att han kan såra mig ännu mer. Såra och såra....han ville bara veta om han kompis kunde få köpa min Gagnef biljett. Osjälviska djävul!
Men trots allt har jag haft en riktigt bra dag, eller så bra den kan bli just nu i alla fall.
tisdag 20 juli 2010
En riktigt dålig dag
Idag har varit en usel dag! Ett steg fram fem steg bak...
Så fort jag inte sysselsätter mig bryter jag ihop. Idag var en sån dag. Eftersom jag verkar ha slut på tårar tar jag ut min frustration i ilska istället. Inte bra!
Idag skulle jag:
1) Vakna tidigt
2) Äta frukost
3) Ta en promenad
4) Äta lunch
5) Sola
6) Överleva
Idag gjorde jag:
1) Vaknade tidigt
2) tittade på days of our lifes
3) Åt frukost
4) Bröt ihop
5) Grät
6) Solade ( Tyvärr var inte solen framme, det var mer Mordor, men jag gjorde mitt bästa)
7) Grät
8) Åt middag själv
9) Gick på en promenad ( Jag gick dock bara 100 meter ner till macken för att hyra film)
10) Satt livrädd ensam hemma ( p.g.a att filmen jag hyrde (jag hyrde 3) var läskig)
Men sedan dog jag, inte för att jag DOG, men jag såg film nr 2 Precious. Vilken film! Och då genast känner jag mig dum. Varför sitter jag och lipa över mina små problem!? Visserligen kan man inte mäta smärta, men gud vilken film och vilka större problem det finns där ute.
Så fort jag inte sysselsätter mig bryter jag ihop. Idag var en sån dag. Eftersom jag verkar ha slut på tårar tar jag ut min frustration i ilska istället. Inte bra!
Idag skulle jag:
1) Vakna tidigt
2) Äta frukost
3) Ta en promenad
4) Äta lunch
5) Sola
6) Överleva
Idag gjorde jag:
1) Vaknade tidigt
2) tittade på days of our lifes
3) Åt frukost
4) Bröt ihop
5) Grät
6) Solade ( Tyvärr var inte solen framme, det var mer Mordor, men jag gjorde mitt bästa)
7) Grät
8) Åt middag själv
9) Gick på en promenad ( Jag gick dock bara 100 meter ner till macken för att hyra film)
10) Satt livrädd ensam hemma ( p.g.a att filmen jag hyrde (jag hyrde 3) var läskig)
Men sedan dog jag, inte för att jag DOG, men jag såg film nr 2 Precious. Vilken film! Och då genast känner jag mig dum. Varför sitter jag och lipa över mina små problem!? Visserligen kan man inte mäta smärta, men gud vilken film och vilka större problem det finns där ute.
Days of our lives
Vaknad tidigt idag, lyckades faktiskt somna ganska tidigt igår och jag sov helt okej.
För att sysselsätta mig tittade jag på Days of our lives. Jag har följt seien sen jag var 18 och kommer nog att göra det till den tar slut, med andra ord aldrig.
Serien är seg, det tar ca ett halvår innan någon händer och då händer allt på ett avsnitt. Den är löjlig, omogen, tråkig, men ändå kan jag inte sluta titta på den. Det som är ganska skönt är att man försvinner i ca 1 timme och det jag inser efter att ha förlorat 1 timme av mitt liv är att jag aldrig kan ha det så dåligt som dem.
Skit serie.
För att sysselsätta mig tittade jag på Days of our lives. Jag har följt seien sen jag var 18 och kommer nog att göra det till den tar slut, med andra ord aldrig.
Serien är seg, det tar ca ett halvår innan någon händer och då händer allt på ett avsnitt. Den är löjlig, omogen, tråkig, men ändå kan jag inte sluta titta på den. Det som är ganska skönt är att man försvinner i ca 1 timme och det jag inser efter att ha förlorat 1 timme av mitt liv är att jag aldrig kan ha det så dåligt som dem.
Skit serie.
måndag 19 juli 2010
Rutiner
Idag har jag:
1) Vaknat ( Väldigt sent)
2) Inte ätit frukost
3) Gått en promenad. ( Tills jag insåg hur ont i fötterna jag fick av skorna min underbara mor lånat ut till mig. Fick inte med mig speciellt mycket ner till växjö. Som tur är har jag en väldigt modeintresserad syster som mer än gärna lånar ut kläder till mig)
4) Handlat ( En massa nyttigheter som ska få mig att bli smal och fin)
5) Badat ( Jag älskar att bada! Det som är lite jobbigt nu är att jag hinner tänka mycket när jag ligger där, men det löste jag med en hålla-andan-så-länge-som-möjligt lek)
6) Pressat blodgrape
Och nu är det snart kväll så nu måste jag inte sysselsätta mig så mycket mer.
Jag tror verkligen på rutiner. Skulle inte överleva annars.
1) Vaknat ( Väldigt sent)
2) Inte ätit frukost
3) Gått en promenad. ( Tills jag insåg hur ont i fötterna jag fick av skorna min underbara mor lånat ut till mig. Fick inte med mig speciellt mycket ner till växjö. Som tur är har jag en väldigt modeintresserad syster som mer än gärna lånar ut kläder till mig)
4) Handlat ( En massa nyttigheter som ska få mig att bli smal och fin)
5) Badat ( Jag älskar att bada! Det som är lite jobbigt nu är att jag hinner tänka mycket när jag ligger där, men det löste jag med en hålla-andan-så-länge-som-möjligt lek)
6) Pressat blodgrape
Och nu är det snart kväll så nu måste jag inte sysselsätta mig så mycket mer.
Jag tror verkligen på rutiner. Skulle inte överleva annars.
söndag 18 juli 2010
Jag kan inte sova
När jag mår som sämst är det som om min kropp vägrar att lyssna på mig. Som nu till exempel, jag är så trött, det enda jag vill är att krypa ner i sängen, blunda och somna. Men jag kan inte sova, min hjärna snurrar som ett hamsterhjul. Åh!
För att överleva har jag kommit fram till en del saker jag måste göra. Jag har satt upp lätta rutiner.
Först och främst måste jag äta, det låter enklare än vad det är. Sedan måste jag träna, dels för att gå ner i vikt och dels för att man mår bättre om man tränar.
Ja, det är nog så långt jag kommit.... Men jag börjar med det och sätter så småning om nya rutiner/mål.
Varför jag inte berättat vad som hänt förrens nu, är för att jag skäms. Jag ser detta som ett misslyckande. Det var ju mening att jag och Martin skulle vara tillsammans för evigt. Jag skäms för att jag inte såg vad som var på väg att hända. Nu när jag ser tillbaka så borde jag förstått! När jag gick på mina antidepressiva tabletter så kände jag inget, varken glädje eller sorg, vilket resulterade i att jag började dricka. Inte bara på helgen utan även på vardagarna. Inte så illa så att jag misskötte mitt arbete eller så, men ändå mer än normalt. Men just då var det så enkelt att bara försvinna in i dimman och glömma. Och när jag menar glömma tänker jag på, pappa, mamma, njuren och blodet bland annat. På så sätt kan jag verkligen förstå Martin. Vem kan älska en person när hon inte älskar sig själv?
Men jag blir också arg! Efter nästan åtta år tycker jag att Martin kunde ha förvanat mig. Jag var verkligen inte beredd. Sedan att andra fick veta det före mig är också skit. Sedan också fegheten att inte kunna säga det direkt utan att " jag vet inte vad jag känner" vilket han gjorde. Detta fick mig att känna mig extra dum för jag verkligen hoppasdes att han skulle ta mig tillbaka. Och om det var så jävlar jobbigt, mitt humör och min likgiltighet, hjälp mig då. Älska mig mest när jag behöver det bäst.
På något sätt färstår jag också, men det kunde ha skett på ett bättre sätt.
För att överleva har jag kommit fram till en del saker jag måste göra. Jag har satt upp lätta rutiner.
Först och främst måste jag äta, det låter enklare än vad det är. Sedan måste jag träna, dels för att gå ner i vikt och dels för att man mår bättre om man tränar.
Ja, det är nog så långt jag kommit.... Men jag börjar med det och sätter så småning om nya rutiner/mål.
Varför jag inte berättat vad som hänt förrens nu, är för att jag skäms. Jag ser detta som ett misslyckande. Det var ju mening att jag och Martin skulle vara tillsammans för evigt. Jag skäms för att jag inte såg vad som var på väg att hända. Nu när jag ser tillbaka så borde jag förstått! När jag gick på mina antidepressiva tabletter så kände jag inget, varken glädje eller sorg, vilket resulterade i att jag började dricka. Inte bara på helgen utan även på vardagarna. Inte så illa så att jag misskötte mitt arbete eller så, men ändå mer än normalt. Men just då var det så enkelt att bara försvinna in i dimman och glömma. Och när jag menar glömma tänker jag på, pappa, mamma, njuren och blodet bland annat. På så sätt kan jag verkligen förstå Martin. Vem kan älska en person när hon inte älskar sig själv?
Men jag blir också arg! Efter nästan åtta år tycker jag att Martin kunde ha förvanat mig. Jag var verkligen inte beredd. Sedan att andra fick veta det före mig är också skit. Sedan också fegheten att inte kunna säga det direkt utan att " jag vet inte vad jag känner" vilket han gjorde. Detta fick mig att känna mig extra dum för jag verkligen hoppasdes att han skulle ta mig tillbaka. Och om det var så jävlar jobbigt, mitt humör och min likgiltighet, hjälp mig då. Älska mig mest när jag behöver det bäst.
På något sätt färstår jag också, men det kunde ha skett på ett bättre sätt.
Döm mig inte!
Varför jag bestämt mig för att starta en ny blogg är för att överleva.
När Martin gjorde slut med mig stod jag inför två val. Det första var att svepa en 75:a med en massa tabletter, det andra var att försöka överleva. Som tur var valde jag att överleva, men tro mig det var inget enkelt beslut.
Jag mår inte bra, för att förstå min smärta så tänk på det värsta du varit med om och multiplicera det med 100.
Dom första dagarna grät jag oavbrutet, dels för smärtan och vetskapen om att jag inte kunde påverka och dels för att Martin inte hade gjort slut. Han visste bara inte vad han kände.
Förutom att gråta, kräktes jag av smärtan och kunde inte sova.
Jag tror aldrig min familj sett mig i ett sämre skick och då har jag ändå upplevt en jävla massa saker i mitt liv!
Fyra dagar senare gjorde Martin slut. Jag dog! Jag hamnade i ett chockartat tillstånd. Det är där jag befinner mig nu.
Varför jag bloggar om detta är inte för att någon ska tycka synd om mig, jag gör det för att överleva. Jag tror faktiskt inte att så många kommer att följa denna bloggen, det är inte heller därför jag skriver, utan för att få få ut alla känslor och frågetecken som äter upp mig inifrån.
Jag kommer att vara ärlig och kanske inte alltid skriva snälla saker, inte för att såra någon, jag måste bara få ut allt. Just nu måste jag tänka på mig själv och bli bättre.
Nu när detta är sagt vill jag INTE:
- att någon ska tycka synd om mig ( jag är inget offer!)
- att någon ska bli arg på Martin ( det finns ingen underbarare)
- att någon ska döma mig
När Martin gjorde slut med mig stod jag inför två val. Det första var att svepa en 75:a med en massa tabletter, det andra var att försöka överleva. Som tur var valde jag att överleva, men tro mig det var inget enkelt beslut.
Jag mår inte bra, för att förstå min smärta så tänk på det värsta du varit med om och multiplicera det med 100.
Dom första dagarna grät jag oavbrutet, dels för smärtan och vetskapen om att jag inte kunde påverka och dels för att Martin inte hade gjort slut. Han visste bara inte vad han kände.
Förutom att gråta, kräktes jag av smärtan och kunde inte sova.
Jag tror aldrig min familj sett mig i ett sämre skick och då har jag ändå upplevt en jävla massa saker i mitt liv!
Fyra dagar senare gjorde Martin slut. Jag dog! Jag hamnade i ett chockartat tillstånd. Det är där jag befinner mig nu.
Varför jag bloggar om detta är inte för att någon ska tycka synd om mig, jag gör det för att överleva. Jag tror faktiskt inte att så många kommer att följa denna bloggen, det är inte heller därför jag skriver, utan för att få få ut alla känslor och frågetecken som äter upp mig inifrån.
Jag kommer att vara ärlig och kanske inte alltid skriva snälla saker, inte för att såra någon, jag måste bara få ut allt. Just nu måste jag tänka på mig själv och bli bättre.
Nu när detta är sagt vill jag INTE:
- att någon ska tycka synd om mig ( jag är inget offer!)
- att någon ska bli arg på Martin ( det finns ingen underbarare)
- att någon ska döma mig
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)