Jag skäms!!!

Jag skäms p.g.a att det var såååå längde sedan jag uppdaterade. Men nu ni...nu kommer det!

28 augusti, min födelsedag:
I och med att jag mått skit den senaste tiden bad jag Frida och Maria att hjälpa mig med min födelsedag. Som ni alla vet älskar jag att fylla år, men i år var det annorlunda, jag orkade verkligen inte. Ha ha, men det gjorde Frida och Maria, och för det älskar jag er!

Min födelsedag började med tapas på Ramblas, som ligger vid Hornstull. Otroligt bra mat och otroligt bra sällskap. Det var jag, Frida, Josefine; Annika, Maria och Anton. Vad mer kan man önska sig? Jag fick en massa presenter...massage, twin peaks boxen, Mad Men säsong 1 och en kamera!!! Hur lycklig kan man bli???
Efter det gick vi, alla utom Josefin och Anton till ett kareokeställe! Och tro mig vi alla sjöng tills vi var hesa! ( Det spelade ingen roll om man höll i mikrofonen eller ej, vi alla skrek)! Helt ärligt.....Det var länge sedan jag hade det så roligt!

Utöver allt jag redan fått fick jag örhängen och armband av Therese och en laptop av mamma. Och för att inte glömma, det underbaraste av allt, ett kort av min syster Sandrina!

Så...vad har hänt sedan dess???

Jag har mått ganska, okej med tanke på omständigheterna, jag letar fortfarande efter en lägenhet. Maria har fyllt 27 och om 2 dagar åker jag till Beriln! Jag är otroligt nervös över den stora resan.....4 månaders resan, men jag antar att när jag väl är på plats så löser sig allt.

Okej....och så det oundvikliga...Martin..... Helt ärligt så vet jag inte. Jag blir bara mer och mer arg....Vilket antaglien är bra med tanke på hur han behandlat mig. Som jag känner just nu, inte i morgon och inte igår, är att jag faktiskt kommer att klara det här.....sjukt va? Ganska konstigt, men jag mår faktiskt bra ibland!

Ja ja...nog nu.....

Puss

Redan?

Vad hände med att leva i nuet? Det är 4 månader kvar till jul, men vill du få plats på de bästa julborden är det dags att boka bord nu....sinnes sjukt!

Vi måste fortsätta kämpa!

Nej, men seriöst?

www.youtube.com/wach?v=SKhmFSV-XBO&feature=player_embedded.


Kan detta verkligen stämma? Tjejen är 10år gammal!

Desperat

Nu börjar jag bli desperat. Även om jag stått i bostadskö sedan 2004 så finns det ingen lägenhet att söka. Eller vissa platser så som Hässelby, Farsta, Hagsätra och Rågsved, men där vågar jag fan inte bo.
Så om någon av er hör eller ser något intressant hör gärna av er!

Fredagens roligaste:

Elak kvinna (60+) kliver in i butiken. Hon börjar skrika nere vid frukten, förbi mejeriet och ner mot kassorna. Ica försöker lura henne, hon orkar inte gå för att hon har skoskav, en längre bit upp mot kassorna ja då har hon även diabetes. Som vanligt kom hon fram till mig:

Elak kvinna: Var är Bearnaisesåsen??? Din kollega sa att det skulle vara vid köttet.

Min kollega som inte alls hade pekat åt det hållet var fast i charkdisken med andra kunder.

Jag: Nej nej här finns det inte, om du följer med mig ska jag visa.

Vi går bort till den hylla dit min kollega pekat. Samtidigt som två andra(snälla) tanter säger: Kärringen är ju helt väck, hon står ju vi smörgåsmaten.

Jag: Här har du hela vårt sortiment med bearnaisesåsar, alla olika märken så nu kan du välja vilken du vill ha.

Elaka tanten: (Skriker) Men VAR har ni såserna?

Jag: Nä men snäll du, du får faktiskt ta och lyfta på huvudet själv.

Elaka tanten: (mumlar) Jag har skoskav, ska jag behöva göra allt det här själv?

Efter mig gick den elaka tanten vidare till ytligare en kollega för att skrika: VAR ÄR KASSORNA?

Jag tog tag i den elaka tantens rullator och ledde henne fram till kassorna.
Elaka tanten: Ni vill bara lura oss gamla människor, usch! Jag tänker aldrig mer handla här!

Jag: Tråkigt att du känner så, men det finns en nyöppnad butik precis över gatan, ni skulle kanske ta och prova den....

Sitter och väntar...

Här sitter jag, helt ensam en onsdagskväll när jag hade kunnat gå ut och roa mig då ett flygfä dyker upp. Inte så att den surrar omkring utan dyker in i min panna. Och ni vet hur mycket jag hatar småkryp!
Efter 4:e smällen i pannan får jag nog. Jag beväpnar mig med min bästa vän flugsmällaren. Tror ni att jag sett monstret sedan dess? Den sitter antagligen och skrattar åt mig. Så fort jag släpper flugsmällaren lär den dyka upp och attackera mig igen.

Yesterday, all my troubles seemed so far away...

Helt ärligt, jag vet inte vad som hände, jag tror fredagen den 13 var försenad med si så där 4 dagar.

Allt började med att jag vaknade mitt i natten av att mitt alarm gick av. Chockad och trött, då jag inte kunde somna förens halv två, inser jag att det inte alls är mitt i natten. Klockan är 5.45 och det är dags för mig att kliva upp. Inte en chans, snoozade, inte bara en gång utan 4.
28 minuter senare vakande jag i ren panik och släpade mig upp ur sängen. Tyckte fortfarande att det kände som natt så när jag vinklade upp persiennerna insåg jag att det inte var natt, utan ett mörkt regnoväder.
Sedan var det bara att skynda, borsta tänderna samtidigt som strumporna skulle på, ta järntabletter samtidigt som bh:n skulle knäppas, kolla så att allt fanns i väskan och så fortsatte det. Sammanlagt tog detta mig ca 10 minuter. Sedan var det bara till att fortsätta skynda till tåget.
På väg till tåget inser jag att jag varken fått med mig matlåda eller min mobil. Ingen tid att springa tillbaka så det var bara att hoppas att jag hade pengar på kortet så att jag kunde köpa lunch.
På jobbet, 7.00, stress, stress, stress. Alla ville ju självklart ha köttfärsen för 39,90kr/kg och laxen och kyckling och och och...
Alla kunder var sura och just idag var det inte rädda för att varken visa eller säga det. Tror att jag kan ha fått 100 utskällningar. ( En utskällning kan se ut så här: -Ursäkta mig, sitter inte denna etikett lite för långt åt höger????? Jag, som inte alls tycker den sitter fel- Jo kanske, jag ordnar det på en gång! - Det hoppas jag verkligen, här på ica försöker ni alltid luras, usch!!!!)
Precis innan jag ska hem från jobbet ska jag bara märka en hink med kräftor. Hinken glider ur händerna, ner på marken och går sönder. Kräftorna trillade som tur inte ut, men all spad gjorde det där emot, över hela mig dessutom.
På väg hem ( doftandes av kräfta )...stress stress stress, ingen telefon. Då sätter sig en man, som lyssnar på musik, brevid mig. Tro mig alla i hela vagnen hörde vart enda ord i texten. Jag som satt brevid fick tinitus. Byter tåg och fick vänta i 10 minuter på det andra, tar upp en välförtjänt cigg. Ciggen glider ur händerna och rakt ner i den enda existerande vattenpölen på perrongen. Tittar ner i asken, det var den sista. Åker tåg den sista biten med en alkis och 40 skolungdomar.

Nu är jag trött och ska försöka försvinna in i något meningslöst program på tv:n...
Så idag med andra ord har jag inte känt mig som en vanlig människa...