Redan?

Vad hände med att leva i nuet? Det är 4 månader kvar till jul, men vill du få plats på de bästa julborden är det dags att boka bord nu....sinnes sjukt!

Vi måste fortsätta kämpa!

Nej, men seriöst?

www.youtube.com/wach?v=SKhmFSV-XBO&feature=player_embedded.


Kan detta verkligen stämma? Tjejen är 10år gammal!

Desperat

Nu börjar jag bli desperat. Även om jag stått i bostadskö sedan 2004 så finns det ingen lägenhet att söka. Eller vissa platser så som Hässelby, Farsta, Hagsätra och Rågsved, men där vågar jag fan inte bo.
Så om någon av er hör eller ser något intressant hör gärna av er!

Fredagens roligaste:

Elak kvinna (60+) kliver in i butiken. Hon börjar skrika nere vid frukten, förbi mejeriet och ner mot kassorna. Ica försöker lura henne, hon orkar inte gå för att hon har skoskav, en längre bit upp mot kassorna ja då har hon även diabetes. Som vanligt kom hon fram till mig:

Elak kvinna: Var är Bearnaisesåsen??? Din kollega sa att det skulle vara vid köttet.

Min kollega som inte alls hade pekat åt det hållet var fast i charkdisken med andra kunder.

Jag: Nej nej här finns det inte, om du följer med mig ska jag visa.

Vi går bort till den hylla dit min kollega pekat. Samtidigt som två andra(snälla) tanter säger: Kärringen är ju helt väck, hon står ju vi smörgåsmaten.

Jag: Här har du hela vårt sortiment med bearnaisesåsar, alla olika märken så nu kan du välja vilken du vill ha.

Elaka tanten: (Skriker) Men VAR har ni såserna?

Jag: Nä men snäll du, du får faktiskt ta och lyfta på huvudet själv.

Elaka tanten: (mumlar) Jag har skoskav, ska jag behöva göra allt det här själv?

Efter mig gick den elaka tanten vidare till ytligare en kollega för att skrika: VAR ÄR KASSORNA?

Jag tog tag i den elaka tantens rullator och ledde henne fram till kassorna.
Elaka tanten: Ni vill bara lura oss gamla människor, usch! Jag tänker aldrig mer handla här!

Jag: Tråkigt att du känner så, men det finns en nyöppnad butik precis över gatan, ni skulle kanske ta och prova den....

Sitter och väntar...

Här sitter jag, helt ensam en onsdagskväll när jag hade kunnat gå ut och roa mig då ett flygfä dyker upp. Inte så att den surrar omkring utan dyker in i min panna. Och ni vet hur mycket jag hatar småkryp!
Efter 4:e smällen i pannan får jag nog. Jag beväpnar mig med min bästa vän flugsmällaren. Tror ni att jag sett monstret sedan dess? Den sitter antagligen och skrattar åt mig. Så fort jag släpper flugsmällaren lär den dyka upp och attackera mig igen.

Yesterday, all my troubles seemed so far away...

Helt ärligt, jag vet inte vad som hände, jag tror fredagen den 13 var försenad med si så där 4 dagar.

Allt började med att jag vaknade mitt i natten av att mitt alarm gick av. Chockad och trött, då jag inte kunde somna förens halv två, inser jag att det inte alls är mitt i natten. Klockan är 5.45 och det är dags för mig att kliva upp. Inte en chans, snoozade, inte bara en gång utan 4.
28 minuter senare vakande jag i ren panik och släpade mig upp ur sängen. Tyckte fortfarande att det kände som natt så när jag vinklade upp persiennerna insåg jag att det inte var natt, utan ett mörkt regnoväder.
Sedan var det bara att skynda, borsta tänderna samtidigt som strumporna skulle på, ta järntabletter samtidigt som bh:n skulle knäppas, kolla så att allt fanns i väskan och så fortsatte det. Sammanlagt tog detta mig ca 10 minuter. Sedan var det bara till att fortsätta skynda till tåget.
På väg till tåget inser jag att jag varken fått med mig matlåda eller min mobil. Ingen tid att springa tillbaka så det var bara att hoppas att jag hade pengar på kortet så att jag kunde köpa lunch.
På jobbet, 7.00, stress, stress, stress. Alla ville ju självklart ha köttfärsen för 39,90kr/kg och laxen och kyckling och och och...
Alla kunder var sura och just idag var det inte rädda för att varken visa eller säga det. Tror att jag kan ha fått 100 utskällningar. ( En utskällning kan se ut så här: -Ursäkta mig, sitter inte denna etikett lite för långt åt höger????? Jag, som inte alls tycker den sitter fel- Jo kanske, jag ordnar det på en gång! - Det hoppas jag verkligen, här på ica försöker ni alltid luras, usch!!!!)
Precis innan jag ska hem från jobbet ska jag bara märka en hink med kräftor. Hinken glider ur händerna, ner på marken och går sönder. Kräftorna trillade som tur inte ut, men all spad gjorde det där emot, över hela mig dessutom.
På väg hem ( doftandes av kräfta )...stress stress stress, ingen telefon. Då sätter sig en man, som lyssnar på musik, brevid mig. Tro mig alla i hela vagnen hörde vart enda ord i texten. Jag som satt brevid fick tinitus. Byter tåg och fick vänta i 10 minuter på det andra, tar upp en välförtjänt cigg. Ciggen glider ur händerna och rakt ner i den enda existerande vattenpölen på perrongen. Tittar ner i asken, det var den sista. Åker tåg den sista biten med en alkis och 40 skolungdomar.

Nu är jag trött och ska försöka försvinna in i något meningslöst program på tv:n...
Så idag med andra ord har jag inte känt mig som en vanlig människa...

Som en vanlig människa

Idag har jag....

Gått upp väldigt tidigt för att arbeta. Som vanligt arbetade jag väldigt hårt,eller okej kanske inte som vanligt, men jag har gjort mitt yttersta och jag kände mig väldigt stolt över min prestation.
Efter det träffade jag Maria och vi gick till Fotografiska museet för att se Annie Leibovitz utställning, ganska bra faktiskt!
Efter det gick vi till Bröderna Ohlssons för en bit mat. Hade aldrig varit där innan, men gud så gott, tyvärr tog jag som vanligt en förrätt vilket gjorde att jag var mätt när varmrätten kom in. Efter en massa mat och prat bestämde vi oss för att gå hem...

Jag kände mig som en helt vanlig människa, det var ett tag sedan nu. Okej, Vad är en helt vanlig människa? Inte fan vet jag, men jag mådde bra i alla fall.

Dagens sötaste:
Far och son kliver in på Ica och kommer fram till charkdisken då sonen skriker glatt:
-Titta pappa kräftor
Fadern svarar
-Ja, eller jo, men det där är ingen kräfta det är en hummer.
Sonen inspekterar den stora varelsen och säger sedan
-Men dom har ju i alla fall samma öron.

Någon dag kommer allt bli bra igen!

Igår träffade jag Martin, inte för att jag hade planerat det, men på något sett hade både tv:n och datorn slutat fungera. Så efter ett antal minuter och ett antal tryckande på varenda knapp, tro mig jag tryckte på dem alla, så ringde jag bredbandsbolaget. Först får jag prata med en väldigt trevlig tjej som tyvärr inte kunde hjälpa mig utan kopplade mig snällt vidare till en inte allt lika snäll man som bestämt berättade att eftersom jag inte var Martin så kunde han inte hjälpa mig. Så tillslut fick jag ringa Martin och han kom hit för att hjälpa mig.
Det jag inte visste var att när han var här dagen innan för att hämta en sladd lyckats dra ut ytligare en. Så felet låg inte alls hos bredbandsbolaget utan i den sladden som ej var inkopplad.
Så när han väl var här började vi prata och det var underbart!
Jag frågade vad jag gjort för fel och han sa, Anna du har aldrig gjort något fel. Felet ligger hos mig. Så skönt att höra, för jag har verkligen grubblat över vad jag kan ha gjort för fel.
Han erkände även att han varit otrogen och att han ångrar sättet han betett sig på. Inte bara självaste otroheten utan även sättet han gjorde slut på och att han inte varit ärlig.
Det kändes så skönt att höra att han faktiskt insett vilket svin han har varit. Första tiden var han väldigt känslokall, men nu var han uppriktigt ledsen, vilket glädjer mig. Inte att han är ledsen, eller jo lite, men mest att han faktiskt menade vad han sa.
Han sa även att ha inte hade velat göra slut utan att han bara behövde vara med sig själv och hade därför kanske velat ha ett uppehåll.

Själv tror jag inte på uppehåll och kommer aldrig att göra. Jag sa till Martin att jag var glad för att han äntligen var ärlig mot mig, men att vi aldrig kommer att kunna bli tillsammans igen, dels för hur han behandlat mig, jag kommer aldrig att kunna lita på honom igen och dels för att jag aldrig kommer att förlåta honom.

Efter att vi pratat kände jag mig faktiskt ganska bra, jag känner att även om jag har mina dåliga stunder och bara gråter timmar i sträck, så vet jag att någon dag kommer allt bli bra igen. Kanske inte snart, men någon gång!

Panik

Insåg precis att jag fyller år om 19 dagar. Vad ska man hitta på då? Någon som vill gå ut och äta? Antagligen har jag tyvärr inte flyttat då och mer deprimerande än att sitta hemma hos Martin får man nog leta efter....

Vilka vill/kan? Några förslag på andra att bjuda? Tjejer kan inte ni styra upp något roligt för mig? Det skulle jag uppskatta!

Bättre

Nu har jag lugnat ner mig lite. Det är verkligen hemskt när känslorna anfaller. Känner mig som en gasell i en lejonbur...no way out!

För att sluta tänka (för mycket) tog jag mig en dusch, gjorde inpackning, rakade mig och och skrubbade mig. Dock glömde jag bort det gigantiska brännmärket på armen när jag skrubbade som ivrigast. Aj Aj Aj.

Efter duschen tog jag mig en kopp te och målade naglarna. Så nu går det inte att få mig renare.

Tack Frida för att du tar tag i bostadsletandet när jag sitter paralyserad av onda känslor och tack Maria för att du orkar höra mig gnälla om mina alla onda känslor om och om igen.

Where would I be without you?

Hemma igen

Nu är Martin hemma igen. Det har varit ganska skönt att han varit borta, men nu är han hemma igen. Och det känns inte bra! Visserligen bor han hos Christoffer, men han är ändå hemma och risken att springa på honom är stor. Jag vill inte springa på honom. Det enda jag vill är att må bra igen.

Det är ganska sjukt. När man tror att man är fertil ser man barn överallt. Samma är det när man blivit dumpad. Jag ser en massa lyckliga par överallt. Var var dom innan? Det är som att få sitt hjärta utslitet igen och igen och igen...

Samtidigt som jag verkligen inte vill se Martin önskar jag inget annat. Jag vill att han ska komma springandes och säga att han älskar mig och att allt bara var ett misstag. Eller ännu bättre, vakna upp från denna mardröm och inse att det faktiskt bara varit en riktigt vidrig mardröm....men nu är det ju inte det. Det är min verklighet...

Seriöst, jag är död inombords. Jag mår så otroligt dåligt!
Varför kan jag inte sluta älska honom?

Killar

Jag blir inte klok på killar.

En arbetskompis till Martin flirtar med mig.

Fick detta på facebook...

Tjena. Hoppas du mår bra efter omständigheterna. Grymt att du och Frida drar till Thailand i december jag kommer hänga med Robin och hans polare i Thailand under 1 dec till 21 dec. Vi får mötas upp på någon skön resort under den tiden. Har du några planer i helgen? Hör av dig om du vill dricka rosé, jag ska ut på lördag med några polare vi skulle kunna mötas upp eller om du kan på fredag. Ha det bra hoppas du får en skön lya snart.

Och hur vet jag att han flirtar? För att muppen i vintras gjorde bort sig big time, med att förklara sin kärlek för mig samtidigt som han ville få Frida i säng.
Vad är killars problem?