Nu har jag lugnat ner mig lite. Det är verkligen hemskt när känslorna anfaller. Känner mig som en gasell i en lejonbur...no way out!
För att sluta tänka (för mycket) tog jag mig en dusch, gjorde inpackning, rakade mig och och skrubbade mig. Dock glömde jag bort det gigantiska brännmärket på armen när jag skrubbade som ivrigast. Aj Aj Aj.
Efter duschen tog jag mig en kopp te och målade naglarna. Så nu går det inte att få mig renare.
Tack Frida för att du tar tag i bostadsletandet när jag sitter paralyserad av onda känslor och tack Maria för att du orkar höra mig gnälla om mina alla onda känslor om och om igen.
Where would I be without you?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar