Nu är Martin hemma igen. Det har varit ganska skönt att han varit borta, men nu är han hemma igen. Och det känns inte bra! Visserligen bor han hos Christoffer, men han är ändå hemma och risken att springa på honom är stor. Jag vill inte springa på honom. Det enda jag vill är att må bra igen.
Det är ganska sjukt. När man tror att man är fertil ser man barn överallt. Samma är det när man blivit dumpad. Jag ser en massa lyckliga par överallt. Var var dom innan? Det är som att få sitt hjärta utslitet igen och igen och igen...
Samtidigt som jag verkligen inte vill se Martin önskar jag inget annat. Jag vill att han ska komma springandes och säga att han älskar mig och att allt bara var ett misstag. Eller ännu bättre, vakna upp från denna mardröm och inse att det faktiskt bara varit en riktigt vidrig mardröm....men nu är det ju inte det. Det är min verklighet...
Seriöst, jag är död inombords. Jag mår så otroligt dåligt!
Varför kan jag inte sluta älska honom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar