tisdag 17 augusti 2010

Yesterday, all my troubles seemed so far away...


Helt ärligt, jag vet inte vad som hände, jag tror fredagen den 13 var försenad med si så där 4 dagar.

Allt började med att jag vaknade mitt i natten av att mitt alarm gick av. Chockad och trött, då jag inte kunde somna förens halv två, inser jag att det inte alls är mitt i natten. Klockan är 5.45 och det är dags för mig att kliva upp. Inte en chans, snoozade, inte bara en gång utan 4.
28 minuter senare vakande jag i ren panik och släpade mig upp ur sängen. Tyckte fortfarande att det kände som natt så när jag vinklade upp persiennerna insåg jag att det inte var natt, utan ett mörkt regnoväder.
Sedan var det bara att skynda, borsta tänderna samtidigt som strumporna skulle på, ta järntabletter samtidigt som bh:n skulle knäppas, kolla så att allt fanns i väskan och så fortsatte det. Sammanlagt tog detta mig ca 10 minuter. Sedan var det bara till att fortsätta skynda till tåget.
På väg till tåget inser jag att jag varken fått med mig matlåda eller min mobil. Ingen tid att springa tillbaka så det var bara att hoppas att jag hade pengar på kortet så att jag kunde köpa lunch.
På jobbet, 7.00, stress, stress, stress. Alla ville ju självklart ha köttfärsen för 39,90kr/kg och laxen och kyckling och och och...
Alla kunder var sura och just idag var det inte rädda för att varken visa eller säga det. Tror att jag kan ha fått 100 utskällningar. ( En utskällning kan se ut så här: -Ursäkta mig, sitter inte denna etikett lite för långt åt höger????? Jag, som inte alls tycker den sitter fel- Jo kanske, jag ordnar det på en gång! - Det hoppas jag verkligen, här på ica försöker ni alltid luras, usch!!!!)
Precis innan jag ska hem från jobbet ska jag bara märka en hink med kräftor. Hinken glider ur händerna, ner på marken och går sönder. Kräftorna trillade som tur inte ut, men all spad gjorde det där emot, över hela mig dessutom.
På väg hem ( doftandes av kräfta )...stress stress stress, ingen telefon. Då sätter sig en man, som lyssnar på musik, brevid mig. Tro mig alla i hela vagnen hörde vart enda ord i texten. Jag som satt brevid fick tinitus. Byter tåg och fick vänta i 10 minuter på det andra, tar upp en välförtjänt cigg. Ciggen glider ur händerna och rakt ner i den enda existerande vattenpölen på perrongen. Tittar ner i asken, det var den sista. Åker tåg den sista biten med en alkis och 40 skolungdomar.

Nu är jag trött och ska försöka försvinna in i något meningslöst program på tv:n...
Så idag med andra ord har jag inte känt mig som en vanlig människa...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar